Danish Painter, 1859-1935 was the only one of the Skagen Painters that was actually born in Skagen, Denmark. Anna Ancher was born and grew up in the northernmost area of Jutland, called Skagen (the Skaw). Her talent became obvious at an early age and she grew acquainted with pictorial art via the many artists who settled to paint in Skagen. Anna Ancher studied drawing for 3 years at the Vilhelm Kyhn College of Painting in Copenhagen. However, Anna Ancher developed her own style and was a pioneer in observing the interplay of different colours in natural light. She also studied drawing in Paris at the atelier of Pierre Puvis de Chavannes along with Marie Triepcke, who would marry Peder Severin Krøyer, another Skagen painter. In 1880 she married fellow painter Michael Ancher, whom she met in Skagen. They had one daughter, Helga Ancher. Despite pressure from society that married women should devote themselves to household duties, she continued painting after marriage. Anna Ancher is considered to be one of the great Danish pictorial artists by virtue of her abilities as a character painter and colourist[citation needed]. Anna Ancher's art found its expression in Nordic art's modern breakthrough towards a more truthful depiction of reality, e.g. in Blue Ane (1882) and The Girl in the Kitchen (1883-1886). Anna Ancher preferred to paint interiors and simple themes from the everyday lives of the Skagen people and fishermen,   Related Paintings of Anna Ancher :. | Little Brother | Grief | hostarberjdere | stine bollerhus i skagen | Self portrait |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
James Bard
1815-1897
Giovanni Baglione
(1566 - 30 December 1643) was an Italian Late Mannerist and Early Baroque painter and art historian. He is best remembered for his acrimonious involvement with the artist Caravaggio and his writings concerning the other Roman artists of his time. A pupil of Francesco Morelli, he worked mainly in Rome, initially with a late-Mannerist style. He was also nicknamed Il Sordo del Barozzo.